Ännu ett inlägg om avdragsrättens

Sedan maktskiftet 2006 har svenska folket fått möjlighet att göra avdrag för hushållsnära tjänster. Som tillägg till detta har även den borgerliga regeringen återinfört (med viss modifiering så klart) det gamla ROT-avdraget (jag har tidigare skrivit om detta). Grundtanken (som såklart säkert inte har undgått någon) är att du får tillbaka hälften av avdraget genom ett skattereduktion. Det är viktigt att notera detta sista!

I Sydsvenskan har man uppmärksammat att man numera kan få denna reduktion avdragen direkt av den företagare som man anlitar. Fakturan minskas därmed med 50% så att den vanliga konsumenten inte ska behöva ligga ute med pengarna. Att vi genom detta istället skapar ett system där redan likviditetspressade småföretagare ökar sin administrativa börda och måste kräva utbetalning från Skatteverket behöver vi inte gå in på i dagens blogg.

Vad jag däremot tänkte göra är att höja en varningens finger för att man i Sydsvenska (referens ovan) gör ett fatalt misstag i sin genomgång av avdragsrätterna. De menar att det problemfritt(?) bara är att begära avdrag så kommer man att få det. Fel! Man måste vara medveten om att ett skattereduktion (som jag nämnde tidigare) innebär att din slutliga skatt minskas. Enligt nuvarande skattesystem så kan du aldrig få ett minus på ditt skattekonto (i den bemärkelsen att staten då skulle vara skyldig dig pengar) som privatperson. OM du alltså då har avdrag som överstiger den slutliga skatt som du ska betala, så kommer du inte att få rätt till avdrag för detta. Notera nu att om du alltså redan begärt avdrag på fakturan (direktavdrag via företagaren) men inte har tillräckligt mycket skatt att dra av ifrån, så kommer du alltså bli återbetalningsskyldig.

Särskilt viktigt blir detta så klart för sådana grupper som har låg- eller obeskattade inkomster eftersom dessa inte har rätt till avdraget! En pass på helt enkelt!

Mer om detta kan du läsa på Skatteverkets hemsida.

Varför diskuteras inte riskerna med vaccinet?

I dagarna har vaccinet nått ut till vårdcentralerna runt om i landet och det börjar nu spekuleras i att en dos möjligen kan räcka för att häva "hotet" (Sydsvenskan 2009-10-13). Men frågan är om man ska vaccinera sig överhuvudtaget? Vad är risken med att vaccinera sig och vad är risken med influensan.

Det som oroar mig mest är att det förekommer kvicksilveri vaccinet som tydligen fungerar som vaccinets egna konserveringsmedel (Aftonbladet 2009-07-24). Det påtalas att mängden med kvicksilver i i en dos inte är farlig för oss men samtidigt har vi blivit itutade under de senaste 35 åren att det är livsfarligt. I Socialstyrelsens rekommendation (Version 2009-09-18) för vaccinet mot influensan definieras "individer med underliggande kroniska sjukdomar" och "gravida kvinnor" som särskilt utsatta grupperingar som snabbt bör erbjudas vaccinet. Vad jag ställer mig frågande här är varför gravida ska ta ett vaccin som innehåller kvicksilver när Livsmedelsverket i sina egna rekommendationer (Livsmedelverkets hemsida 2009-10-13) skriver att gravida "bör [...] inte äta fisk som kan innehålla kvicksilver oftare [än] 2-3 gånger per år [...] under graviditet".

Min bror fick i samtal med en kollega veta att mängden kvicksilver som en dos av vaccinet innehöll kunde motsvara att äta fisk alla dagar i en vecka. Om nu gravida enligt Livsmedelverket rekommenderas att inte äta den typen av fisk mer än 2-3 gånger per ÅR, är det inte då väldigt märkligt att inga faror skulle finnas att ta vaccinet? Mycket riktigt finns det även forskare som hävdar att det kan ha betydande risker för hjärnutvecklingen hos fostret (Amalgamskadefonden 2009-10-13).

Själv är jag varken gravid eller drabbad av "en underliggande kronisk sjukdom" och är därmed (tydligen) inte i riskgruppen. Vaccinet kommer visserligen erbjudas mig, men jag är högst osäker på att jag vill stoppa in mer kvicksilver i kroppen än vad vanlig kost ger mig.

Jag är skeptisk!

(In)effektiva marknadshypotesen; en anomali!?

I Ekots lördagsintervju intervjuade Tomas Ramberg finansmannen Georg Soros (här finns en länk till hemsidan) och där diskuterades bland annat, även om det inte var fokus, hur Soros lyckats slå marknaden gång på gång. Jag tycker fenomenet är intressant och ohyggligt viktig att lyftas fram; den moderna (kapitalistiska?) modellen av marknader fungerar inte! Marknaderna är infekterade med fel som de inte klarar av att hantera.

Nationalekonomer brukar i sina modeller av finansiella marknader bygga in ett grundantagande kallat effektiva marknadshypotesen. Kort beskrivet kan man förklara denna tes som att under en effektiv marknad går det inte att slå marknaden (och med det menas att göra någon vinst) genom att använda information som är tillgänglig för alla. Det pris som finns på marknaden har framkommit genom att all information och analys kring priset "bakats in" i priset. Hypotesen är falsk, vilket flertalet forskare gång på gång kommit fram till. Grejen är den att varje gång man kommer fram till att hypotesen är falsk så benämner man situationen som en anomali. Nationalekonomin kan alltså inte greppa att det faktiskt är grundantagandet som är en anomali. Effektiva marknader är en anomali! Soros menar att han klart har visat detta genom hans spekulationer i den svenska valutan eller i det brittiska pundet under 80-talet.

Den effektiva marknadshypotesen lägger grund för antaganden om att de kapitalistiska marknaderna faktiskt fungerar när vi gång på gång får bevis om att de är tyngda med inbyggda fel. Det är dags att vi tar bort bindeln vi har för ögonen och erkänner att felen finns där. Först då kan vi söka efter alternativ! Kom ihåg att den senaste finanskrisen inte uppstod genom att någon "extern" faktor kom in i spelet, utan att systemet i sig själv bågnade och krackelerade under sina egna brister!

Svar på Richard Swartz kolumn "Pladdret efter dunsen" 2009-10-03

I lördagens upplaga (2009-10-03) av Dagens Nyheter för Richard Swartz en ganska löjeväckande argumentation om dagstidningens genomslagskraft i samhället. Swartz menar att i sin kolumn "att vi fortfarande har två morgontidningar som säger sig stå för kvalitet [...] håller den värsta enfalden borta". Swartz fortsätter vidare sin argumentation med att ondgöra sig över redaktioner som genom finansiella nedskärningar i kombination med en allt mer växande läsarkrets som visar sig vara ovilligt att betala för "kvalificerad journalistik" underminerar och försvårar "bidra[g] till det offentliga samtalet eller [...] förståelse av världen". I samma andetag slår han dock ett slag för de ståndaktigt lojala läsare som år in och år ut fortsätter att betala in sin prenumerationsavgift trots att det egentligen inte tycker att tidningen håller måttet. Visst var det bättre för? För är det inte egentligen det som Swartz försöker, genom ett ganska plumpt retoriskt användande, föra fram; det var bättre förr? Kanske var det så? Eller kanske var det så att Swartz egna (icke ifrågasatta?) position som journalist och samhällsdebattör på 'den gamla goda tiden' gav större genomslagskraft än vad den gör idag? Kan det vara så enkelt?

Swartz menar att positionen som dagstidningarna genom tiderna har haft (och med rätta, det erkänner jag) där bidraget till den offentliga debatten varit centralt nu minskar. Minskad läsarkrets minskar genomslagskraften; visst! Men vad Swartz gör är ett allvarligt fel i sin analys av tänkbara konsekvenser; för han hävdar att den offentliga debatten nu undergrävs eftersom 'riktiga' (mitt ordval) journalister inte får bra betalt för att göra 'riktiga' (återigen mitt ordval) analyser av nyhetsläget. Eller som Swartz själv uttrycker det "Ty när vem som helst skriver om vad som helst och hur ofta som helst är just insikten och kvalitet vad som först blir lidande" och "nätet [...] öppnar på vid gavel för allsköns amatörer, besserwissrar, kverulanter och bysnillen". Analysen är enkel (enligt mig); bloggande gjort av "amatörer" hotar hans tidigare position som samhällspåverkare! Det är inte lika självklart att Swartz åsikter och analyser blir hörda eftersom vi idag lever i ett snabbare, intensivare och mer högteknologiskt samhälle än det som Swartz idealiserar.

Men det som får fungera som det här inläggets avslutande 'bevis' för att Swartz visar prov på allvarlig världsfrånvändhet är uttalandet "[d]e unga läser knappast morgontidningar, än mindre prenumererar de på en längre än en månad eller så, och hur de håller sig informerade är en gåta". Richard Swartz! Hur du har lyckats undvika att inse att alla stora tidningar publiceras i nätupplagor är för mig en mycket stor gåta. Idag har vi, med hjälp av informationsteknologiska innovationer, tillgång till inte enbart morgontidningar från Sverige utan även London, New York, Berlin, Hong Kong och Sydney. Allt är bara ett klick iväg. Informationen sprid vidare via bloggar, twitter, facebook (eller andra communities) på ett par sekunder. Alla har rätt att ta del. Alla har rätt att kommentera, tycka till eller kritisera. Min analys är att den offentliga debatten knappast varit mer offentlig eller demokratisk! Men vad vet jag? Jag är ju bara en amatör, besserwisser, kverulant och bysnille, eller?

Framtiden är grön!

I helgen besökte jag, för andra gången på två månader, utställningen "Framtidens arkitektur är Grön!" (även om namnet så klart ska vara på danska) som ställs ut på Louisiana strax söder om Helsingör. Utställningen är en fullständig orgie i innovativa förslag om hur man i framtiden ska kunna skapa en symbios mellan urban livsstil och det pitoreskt rurala; träd och buskar planteras om vartannat på byggnaders tak och väggar. Tanken är kittlande måste jag säga!

I en annan del (av samma utställning) kan vi som åskådare få uppleva ett nytt sätt närma oss ett nyttjande av det fysiska rummet. I det uppbyggda experimentet kan vi nämligen få uppleva hur man, genom att utnyttja en värmekälla och det naturliga i att värme och kyla cirkulerar, kan skapa ett hem som består av ett vertikalt tänkande istället för, vilket vi lägenhetstyper är vana vid, det traditionellt horisontellt boende.

Det enda egentliga problemet med den här utställningen är att mängden information som ska processas är enorm! Jag har, som jag nämnde precis, varit där två gånger på lika många månader och tror ändå inte att jag riktigt har tagit till mig allt. Faktum är att jag misstänker att jag fortfarande saknar mer än hälften av de intryck som jag borde ha tagit med mig. Men utställningen rekommenderas varmt! Och när ni ändå är där så passa på att äta deras "fukostbuffé" (lunchbuffé för alla som inte har danska nära till hands) för 118 DKK som är helt fantastisk!

En väntad kollision!

Det har väl egentligen bara varit en tidsfråga innan en olycka skulle ske. För det finns väl ingen som på allvar satt sig i en buss, trafikerad inom Skånetrafiken, och känt sig säker? Busschaufförer är allt mer pressade av tighta schema vilket leder till irritation och irrationellt handlande i trafiken. Lägger man sen ovanpå på detta till att personerna inte verkar ha fått någon utbildning i hur man agerar i trafik, så är saken rätt klar. Det är livsfarligt att åka med bussar i Skåne! Den här gången var det bara tur att ingen blev skadad.

Staten och ka... kyrkan... de sitter INTE i samma båt!

På söndag är det kyrkoval i Sverige. Även om det i detta fall faktiskt är så att jag inte har någon rösträtt så tänker jag här yttra ett par tankar (för vem ska hindra mig? IPRED?)

I snart tio år har den svenska staten och svenska kyrkan varit åtskilda. Religion och myndighetsutövande ska inte sammankopplas. Ändå är det väl märkligt att det i kyrkovalet fortfarande(!) finns en klar dominans av partipolitiskt bundna kandidater?Men jag undrar... vad är det egentligen som gör att vi fortfarande ser den här typen av dominans? Är det pengar? Eller vana? En av hypoteserna som lagts fram då jag har diskuterat detta är att svenska kyrkan fortfarande har stora tillgångar som påverkar samhället i stort. Detta medför att de partipolitiska enheterna klänger sig fast vid kyrkan trots den "skilsmässa" som togs ut i slutet av förra århundradet. En annan (och i mina ögon mer trolig) förklaring skulle vara "gammal vana". Det är gamla vanor som gör att de partipolitiska kandidaterna val efter val ställer upp trots att de borde få sura uppstötningar av det perversa i vad det är de gör. Det är också samma gamla vanor som gör att de röstberättigade lägger sin demokratiskt förtjänade röst på dem.

Anthony Giddens skulle säkert säga att vad vi ser här är hur sammansättningen av rådande strukturer fortsätter att bidra till människors fortsatta handlande. Dessa strukturer ändras inte enbart genom att lagstiftningen förändras (även om det är en bidragande faktor) utan människor som förhåller sig till strukturerna måste också erkänna förändringen. Att vi fortsätter göra som vi alltid gjort är helt enkelt ett tecken på att vi institutionaliserat agerandet. Fast det är klart... det kan ju vara så enkelt att det handlar om pengar... pengar och makt.

Oavsett anledning är det viktigt att de som är röstberättigade (tillhör inte dessa själv) ser till att deras (o)röst inte tillfaller sverigedemokraterna som nu utgör starkaste kandidaterna i många kyrkoval! Men lägg dem på någon som faktiskt har en kyrkopolitik och inte enbart ett (o)ideologiskt tugg...

Är det förresten bara jag som finner det ironiskt att vi röstar på vilodagen?